Tacksamhet borde jag känna betydligt oftare än jag gör. Jag har så mycket att vara tacksam för! Bostad, familj, barn, husdjur, hälsa - det är väl det som räknas? Allt annat spelar mindre roll. Man skall ju inte jämföra sig med andra men jag kan ju inte låta bli. Visst finns de många som har 'mer' än jag .... men mår de bättre för det? Skulle inte tro det. Jag har haft det lätt i livet. Jag är lyckligt lottad. Jag borde reflektera över det oftare och känna tacksamhet och vördnad inför det. Det är inte en självklarhet. Man vet aldrig vad livet tar för vändning eller när det tar slut. Att värdesätta det man har och leva livet varje minut borde vara en självklarhet. Jag (alla) borde värdesätta alla guldkorn livet bjuder på. Fokus på det vackra för att orka ta i tu med det som är jobbigare. Hämta kraft från alla de unika källor av energi som finns. Kärlek och omtanke tenderar att öka ju mer man använder och visar det. Kärlek och omtanke gentemot andra - men först gentemot sig själv! Om jag är grundad i mig själv kan jag ge andra så mycket mer - och då kommer än mer tillbaka till mig igen. En god cirkel vi alla bör värna om.
fredag 26 augusti 2011
torsdag 25 augusti 2011
"Det ordnar sig"
eller liknande skrev jag i tidigare inlägg. Nu verkar det vara på det viset igen. Allt är ju inte klar förstås med min högsta önskan slog in. Jag kom in på Arbets- och Organisationspsykologi på universitetet trots att jag vid första antagningen stod som reserv på typ 120e plats. Vid antagning 2 (den slutgiltiga) var jag reserv 10 som bäst (i ena urvalsgruppen) - men nu är jag ändå antagen! :-) Fast jag har ju redan skrivit in mig på "Swedish group psychology in a comparative perspective" Kan man oskriva in sig igen?
Idag ringde en av mina referenser mig med besked att de ringt honom från ett jobb jag sökt. Han ansåg mig ha goda chanser att kunna få jobbet.
Och innan idag = igår hade jag enbart en kurs att gå som varade en dryg månad (den jag vill oskriva in mig på nu). Jag hittade då en annons i tidningen om att de sökte volontärer till Kyrkans jourtjänst. Jag har givetvis hunnit anmäla mig dit - fast bara till en inledande informationskväll. Anses jag passa in så är där 40 timmars undervisning och sedan 10 tim jourtjänst/mån.
Så vad hände med min "all tid i världen som arbetslös"? :-D
*peppar, peppar, ta i trä* men mina stjärnor verkar fortsätta att vara i synk ... eller så är det bara jag som fortsätter att simma medströms.
Idag ringde en av mina referenser mig med besked att de ringt honom från ett jobb jag sökt. Han ansåg mig ha goda chanser att kunna få jobbet.
Och innan idag = igår hade jag enbart en kurs att gå som varade en dryg månad (den jag vill oskriva in mig på nu). Jag hittade då en annons i tidningen om att de sökte volontärer till Kyrkans jourtjänst. Jag har givetvis hunnit anmäla mig dit - fast bara till en inledande informationskväll. Anses jag passa in så är där 40 timmars undervisning och sedan 10 tim jourtjänst/mån.
Så vad hände med min "all tid i världen som arbetslös"? :-D
*peppar, peppar, ta i trä* men mina stjärnor verkar fortsätta att vara i synk ... eller så är det bara jag som fortsätter att simma medströms.
söndag 7 augusti 2011
Det ordnar sig alltid ...
Det känns lite förmätet att skriva så men det har i mitt liv alltid visat sig sant. Jag tror att det är så. Litar man på livet, på processen, så ordnar det sig.
Jo jag begriper ju att det inte alltid är lätt och att livet inte alls alltid verkar orda sig för en del. Men varför? Varför har jag alltid varit lyckligt lottad? Bjuder livet bara på det man kan hantera? Lever somliga i sin livsström medans andra har navigerat fel?
Ta ett så banalt, men ack så viktigt, exempel som pengar. Jag lever inte i överflöd men har alltid fått det att gå runt. De gånger det har funnits hål i plånboken har pengar plötsligt dykt upp någonstans ifrån. Det är samma nu. Stort hål i plånboken och sim-sala-bim blev bilen såld och dessutom kanske jag får pengar från A-kassan 3 månader tidigare än beräknat (jag vet inte än). Magi? Ödet?
När jag och maken skulle flytta ihop är ett annat exempel. Huset skulle stå klart i slutet av februari. Jag sålde min lägenhet med kort varsel i oktober och flyttade till maken ... som sålde sin med kort varsel i november. Vi hade 2 veckor på oss att finna en bostad för 3 månader. Det tog 1 vecka så fick vi en 2a hands lägenhet med exakta datum då vi behövde den!
Så har mitt liv fungerat. Klart jag tror att allt ordnar sig. Livet går ju faktiskt vidare. Man kanske bara inte hamnar där man trodde att man skulle hamna.
Jag fortsätter att ha tilltro till att livet vill mig väl. Jag vill fortsätta att tro det och kommer att fortsätta tro det tills den dag livet, mot förmodan, skulle överbevisa mig.
To have faith
Jo jag begriper ju att det inte alltid är lätt och att livet inte alls alltid verkar orda sig för en del. Men varför? Varför har jag alltid varit lyckligt lottad? Bjuder livet bara på det man kan hantera? Lever somliga i sin livsström medans andra har navigerat fel?
Ta ett så banalt, men ack så viktigt, exempel som pengar. Jag lever inte i överflöd men har alltid fått det att gå runt. De gånger det har funnits hål i plånboken har pengar plötsligt dykt upp någonstans ifrån. Det är samma nu. Stort hål i plånboken och sim-sala-bim blev bilen såld och dessutom kanske jag får pengar från A-kassan 3 månader tidigare än beräknat (jag vet inte än). Magi? Ödet?
När jag och maken skulle flytta ihop är ett annat exempel. Huset skulle stå klart i slutet av februari. Jag sålde min lägenhet med kort varsel i oktober och flyttade till maken ... som sålde sin med kort varsel i november. Vi hade 2 veckor på oss att finna en bostad för 3 månader. Det tog 1 vecka så fick vi en 2a hands lägenhet med exakta datum då vi behövde den!
Så har mitt liv fungerat. Klart jag tror att allt ordnar sig. Livet går ju faktiskt vidare. Man kanske bara inte hamnar där man trodde att man skulle hamna.
Jag fortsätter att ha tilltro till att livet vill mig väl. Jag vill fortsätta att tro det och kommer att fortsätta tro det tills den dag livet, mot förmodan, skulle överbevisa mig.
lördag 23 juli 2011
Norge, vårt syskon i väst
Det är gräsligt det som hänt i vårt grannland. Att en (två?) högerextrem galning kan ställa till så mycket elände för en hel nation! Det är skrämmande. Jag känner med norrmännen. Och jag känner själv en viss sorg över det som har hänt. Det där med "brödrafolk" får en ny innebörd. Jag känner verkligen med Norge, vårt broderland. Det som händer i Norge berör på något sätt mig personligen. Kanske för att släkten på min fars sida kommer från Norge? Men nej, jag tror att det är pga av historian och att det är vårt grannland. När jag tänker på de nordiska länderna och dess syskonskara tänker jag mig Danmark som rebellen, Norge som den välmående lugna brorsan, Finland som lillebror som kämpar på och Sverige som ett mellansyskon som inte vet vilket ben den skall stå på i syskonskaran. Island? Tja, en kusin kanske?
Det slår mig också när jag ser all sympati på t ex Facebook, att vi svenskar kan helt öppet bli väldigt "nationalistiska" ... som Norge-grannar. Överallt finns sympatier, norska flaggor etc. Jag tror inte samma sak hade hänt om det hade varit i Sverige - jo kanske i Norge (?). Jag tror dock inte att vi svenskar skulle prytt våra foton med svenska flaggan. Jag hyser dock inget tvivel om att vi skulle gått med i diverse sympati-event på Facebook. Det är inte rumsrent (tyvärr) att vara nationalistisk (utan att för den delen vara exkluderande av andra) men att stå upp för ett grannland känns bara helt naturligt. Man kan fundera på varför ... Jo för att idioter, som den galningen i Norge, har övertagit ordet 'nationalist' som om det vore någonting negativt istället för var mans rätt att vara stolt över sitt land!
Det slår mig också när jag ser all sympati på t ex Facebook, att vi svenskar kan helt öppet bli väldigt "nationalistiska" ... som Norge-grannar. Överallt finns sympatier, norska flaggor etc. Jag tror inte samma sak hade hänt om det hade varit i Sverige - jo kanske i Norge (?). Jag tror dock inte att vi svenskar skulle prytt våra foton med svenska flaggan. Jag hyser dock inget tvivel om att vi skulle gått med i diverse sympati-event på Facebook. Det är inte rumsrent (tyvärr) att vara nationalistisk (utan att för den delen vara exkluderande av andra) men att stå upp för ett grannland känns bara helt naturligt. Man kan fundera på varför ... Jo för att idioter, som den galningen i Norge, har övertagit ordet 'nationalist' som om det vore någonting negativt istället för var mans rätt att vara stolt över sitt land!
måndag 11 juli 2011
GB glass
Jag hittade en "artikel" på aftonbladet.se där de visade upp ett urval av GB's glassmenyer genom åren. Om jag fick göra min egen så skulle den innehålla följande:
Hur skulle din meny se ut?
Hur skulle din meny se ut?
söndag 10 juli 2011
Tionde Juli
Jösses! Det är ju mitten av juli!! Jag förstår inte var tiden tar vägen! Jag börjar få lite "sommaren-är-snart-slut-ågren".
Intervjun gick bra ... tror jag. Först kände jag att .... näää .... men sedan lät det spännande. Företaget känns lite osäkert och "mitt jobb" är långt ifrån fastställt. Ägaren hade dock många bra åsikter men han kändes en aning för ... tja ... "utopisk". Driv - ja. Bra som chef - antagligen. Principfast - ja. Realistisk - njae ...? Nåja, får jag ett erbjudande (han skulle återkomma till veckan) så har jag ju ingenting att förlora.
I torsdags var jag och E nere i Varberg och hälsade på en granne. Då vädret var mulet (men varmt) fick vi hela stranden för oss själva! Vi hade det underbart skönt och solen var faktiskt framme ganska mycket trots allt. Det är fördelen med kusten - där kan vara sol trots att det ösregnar bara km inåt land.
I övrigt då? Tja, jag har fått jaga sjukvården då jag ännu inte har fått kallelse till återkontroll efter op. av cellförändringar i november. Efter många samtal (och besök) fick jag äntligen tag på en sköterska som ville hjälpa mig och inte bara hänvisa till någon annan. Jag hade trillat mellan stolarna mellan remitterande VC, opererande sjukhus samt ett annat sjukhus. Nu äntligen (5 mån för sent) kommer de att kalla mig till VC för kontroll. Jag tror ju att allt är OK .... men nåde dem om det inte är det och de har slarvat bort 5 månader!!
Intervjun gick bra ... tror jag. Först kände jag att .... näää .... men sedan lät det spännande. Företaget känns lite osäkert och "mitt jobb" är långt ifrån fastställt. Ägaren hade dock många bra åsikter men han kändes en aning för ... tja ... "utopisk". Driv - ja. Bra som chef - antagligen. Principfast - ja. Realistisk - njae ...? Nåja, får jag ett erbjudande (han skulle återkomma till veckan) så har jag ju ingenting att förlora.
I torsdags var jag och E nere i Varberg och hälsade på en granne. Då vädret var mulet (men varmt) fick vi hela stranden för oss själva! Vi hade det underbart skönt och solen var faktiskt framme ganska mycket trots allt. Det är fördelen med kusten - där kan vara sol trots att det ösregnar bara km inåt land.
I övrigt då? Tja, jag har fått jaga sjukvården då jag ännu inte har fått kallelse till återkontroll efter op. av cellförändringar i november. Efter många samtal (och besök) fick jag äntligen tag på en sköterska som ville hjälpa mig och inte bara hänvisa till någon annan. Jag hade trillat mellan stolarna mellan remitterande VC, opererande sjukhus samt ett annat sjukhus. Nu äntligen (5 mån för sent) kommer de att kalla mig till VC för kontroll. Jag tror ju att allt är OK .... men nåde dem om det inte är det och de har slarvat bort 5 månader!!
lördag 2 juli 2011
Håll tummarna!
För imorgon gäller det! Då vet jag om det är för bra för att vara sant eller inte. Kl 14.15 skall vi träffas.
Spännande! :-)
Nu serveras snart middagen - grillat & vin. Sedan kommer grannarna in på "efter-middag" och provsitter soffan på balkongen.
Och så vill jag passa på att tipsa om min nya (andra) blogg: Snodd Livsenergi Jag har inte riktigt kommit på hur man handskas med den bloggen än men jag lär väl mig tids nog ...
Jag hade tänkt mig att komma hemifrån idag men lyckades inte med den bedriften. Jag hade tänkt bege mig ut och fota men kom inte längre än en minirunda runt huset ... i den tropiska värmen! Tur att det ändå är lite mulet annars hade man kreverat utomhus!
Spännande! :-)
Nu serveras snart middagen - grillat & vin. Sedan kommer grannarna in på "efter-middag" och provsitter soffan på balkongen.
Och så vill jag passa på att tipsa om min nya (andra) blogg: Snodd Livsenergi Jag har inte riktigt kommit på hur man handskas med den bloggen än men jag lär väl mig tids nog ...
Jag hade tänkt mig att komma hemifrån idag men lyckades inte med den bedriften. Jag hade tänkt bege mig ut och fota men kom inte längre än en minirunda runt huset ... i den tropiska värmen! Tur att det ändå är lite mulet annars hade man kreverat utomhus!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)