Stolt!

Jag är så stolt över mitt äldsta kusinbarn! :-)
Det får man lov att vara väl? Jag är faktiskt "moster" då vi båda kusiner saknar syskon och våra mammor är tvillingar. Dessutom är jag äldsta dotterns gudmor.

I vilket fall så är jag stolt över vad hon har utvecklats till för person och vad hon hittills har åstadkommit. Hon har alltid varit en stor djur- och människovän. I somras var hon i Afrika 2 månader som volontär och fick många nya infallsvinklar och värden i livet. Hon vill jobba som läkare världen över. Nu har hon kommit in på pre-med i USA!

Grattis finaste E!!

Bilden kommer från http://www.lifewithoutbeergoggles.com/archives/474

Trött ....

Sjukstuga

eller nja ... jag är i alla fall hemma och VABar. Det verkar dock vara en kortvarig form av öroninflammation som i princip bara gjorde ont igår kväll och inatt. Nu trycker det bara enligt sonens utsago. Då är det egentligen mer sjukstuga hos föräldrarna. Mamma har tydligen haft ont i ryggen en vecka och har svårt att hantera vardagen (men har inte sagt någonting - så klart ...) och pappa åkte in med ambulans igår då han inte kunde få benen att lyda. Då mamma inte kan bära alls pga rygg och inte så mycket annat heller fick jag ringa hem maken idag så han fick jobba hemifrån på eftermiddagen medans jag VAMade & VAPade. Pappsen låg där på den vanliga lungavdelningen och såg ganska pigg ut. Nu ikväll visade det sig att han hade influensa så han har fått eget rum. Inte så jätte lysande att han innan delade rum med 2 andra med andningsproblem ... Hoppas han inte smittade ner dem. Med tanke på hans konstiga symptom på influensa så kanske det är det mamma har också fast det satt sig i ryggen? Det ekar tydligen i huvudet på henne också. Det skulle dock aldrig falla mamsen in att söka vård så man får väl hoppas att det går över.

.... ensam kvar

Yes, så är det. Nu är jag ensam kandidat kvar på det det jobbet jag inte fattade att jag sökte och inte fattade varför de kallade mig till intervju för. Efter första intervjun blev jag kallad till en till där de lät meddela att det bara var jag och en till kvar och om de hörde av sig igen för att gå vidare innebar det att jag i så fall skulle vara ensam kvar. Där är jag nu (!!). I torsdagskväll gjorde jag deras personlighetstest på nätet och till veckan skall jag komma dit för att ha uppföljning på resultatet + träffa högre chef.

Eftersom jag är ensam kvar i processen så lät jag meddela min nuvarande chef om situationen och frågade vad nuvarande arbetsgivare möjligtvis hade att erbjuda (jag har ingen fast anställning där). Inte riktigt likt mig att spela ut korten på det sättet men jag kände att det var det mest ärliga jag kunde göra. Jag vet att min nuvarande chef vill ha mig kvar och jag kände att jag i alla fall ville ge henne en ärlig chans innan det är försent. På det andra företaget svarade jag ja på frågan om jag skulle stanna där jag var om jag fick en fast tjänst. Så öppna kort som möjligt alltså.

Båda har sina fördelar & nackdelar. Återstår att se om jag serveras valmöjlighet eller ej. På nuvarande arbetsplats har jag muntligen mer eller mindre blivit lovad fast tjänst flera gånger men det har bara resulterat i förlängning av projektanställningen. Nu är det upp till bevis.

Nog om det. Idag klappar jag mig själv på axeln att jag äntligen bjöd mig själv på lite energipåfyllnad - välbehövlig sådan! Jag vaknade med begynnande migrän men lyckades stoppa eländet. Solen sken från en klarblå himmel och en vän på FB hade lagt ut en bild på sin son där han sitter och målar i Thailand. Inspirerad blev jag! Måla var alltför länge sedan. För att göra det lite enkelt för mig själv i kylan valde jag papper & blyertspennor.

Korta stunder av självkännedom

Nu har det hänt igen. Jag har blivit kallad till jobbintervju för ett jobb som, när jag läser om annonsen, jag inte kan begripa varför jag sökte. Jag kan ännu mindre begripa varför jag blir kallad till intervju. Men det tycks vara så jag får mina jobb. Jag börjar se ett mönster. Så vad kan jag dra för slutsats av det? Att jag inte alls känner mig själv? Att jag bara har små korta stunder av klarhet i vad jag har för kvaliteter och förmågor? Tydligen kan andra utläsa dem från mitt CV (mellan raderna?) och någon gång ibland tydligen jag själv också eftersom jag skickar in ansökan. Så min vana trogen skall jag ta mig till intervjun för jobbet jag inte passar (enligt mig själv just nu i alla fall) och se om jag kan få bättre klarhet i det på plats.

Det är vid sådana här tillfällen jag saknar HumaNova & min terapeut! Får se om jag orkar nysta själv i varför det här upprepar sig. Jag kommer ju nämligen aldrig på intervju till de jobb jag anser mig passa till som hand i handsken!

Summering av 2012

Jag tänkte att jag skulle försöka summera mitt år 2012 men efter en stunds funderande inser jag att jag knappt minns något! Tror det är dags att jag börjar praktisera mindfulness. Det är nog bra både för kropp, minne och själ. Men för att ändå göra ett försök så plockar jag fram min kalender (en hederlig gammal veckokalender i fickformat - papper. Det kommer jag nog aldrig att frångå.)

Januari: 1 månad gammal på jobbet och slängd huvudstupa in i verkligheten utan upplärning. Termin 2 på min utbildning startar (arbets- & organisationspsykologi). En kompis 40-års fest. Och mycket ledsamt får en vän missfall efter långt barnlöshetskämpande. Yogan börjar igen. Mamma & moster fyller år.

Februari: Diverse skriftliga uppgifter + redovisning i skolan. SPA-dag på St Jörgens med 40-årigt födelsedagsbarn. E börjar med karate. Livet rullar på i höghastighet.

Mars: En kväll spenderad på HumaNova med rubriken "Modet att våga tro". Att komma in i dessa lokaler igen är som att hitta hem. Saknar det! Ölprovning (porter) hos grannen. Konferens i Stenungsbaden och direkt därifrån till Stockholm för inventering. Härlig lördagslunch på Posthotellet med granntanterna.

April: Födelsedagsmånaden (jag, svärfar, E, granne, kompis, pappa + en hel hoper jag inte firar med mer än ett grattis). Diverse skriftliga uppgifter + redovisning in i skolan igen. Hemtenta (underbart skönt att helt slippa "riktiga tentor" denna terminen). Konsert med Laleh - underbara Laleh, både djup och rolig. Helgkurs i Mandalamålning med en skolkamrat.

Maj: Skriftliga uppgifter i skolan. Agerade fotograf på en konfirmation. Sommarkonferens i Bohuslän (kommer inte ihåg vart vi var ...). Tog årets första dopp i havet. Loreen kammade hem segern i Eurovision song contest (ja, jag är en melodifestival-nörd). Plockade bort lite prickar på kroppen (som vanligt vid min årliga undersökning).

Juni: E skolavslutning. Arbetsgruppen i skolan firade avklarat skolår hos studiekompisen på Hönö med kräftor & vin. I övrigt jobb, jobb, jobb (back-up för semestrande kollegor). Sista veckan i juni hade jag dock en semestervecka där jag inte verkar ha tagit mig för någonting alls (välbehövligt antagligen).

Juli: Samma som juni; jobb, jobb, jobb där jag har back-up för diverse kollegor + eget jobb. Första Norge-resan för året får avbrytas då svärfar låg för döden. Alla livsuppehållande maskiner kopplades bort och läkarna sade att de inget mer kunde göra. Sedan vaknade svärfar upp (!) och undrade vart han var. Nu är han är tillbaka på hemmet och mår precis som vanligt innan denna händelse! :-) Även i juli är sista veckan en semestervecka då jag inte tycks företa mig någonting alls.

Augusti: 2 veckor semester gemensamt med familjen varav den ena spenderas på Rhodos.  Ungefär 4 timmar efter hemkomst börjar jag jobba igen. E + make far till Legoland på E's födelsedagspresentresa. Ingen yoga startar denna terminen så nu är jag "träningslös". Beslutade även att inte börja i skolan igen då jag vet med mig att jobbhösten skall bli tuff. Första Norgeresan för året (då jag faktiskt kommer dit också).

September: Är på livsstilsmässan och provar en massa spännande saker som aurafotografering & tydning = stämmer till punkt och pricka! Blev även spådd i kort vilket jag bara tyckte var humbug - tills några veckor senare då allt slog in (!). Resa till UK med jobbet. Maken fyller år. Net-workade med amerikanska på Nobel. Började på en akvarellkurs. Norgeresorna börjar avlösa varandra.

Oktober: SPA-dag på Hagabadet med granntanterna. SPA-dag helt för mig själv på Arken - uuuuunderbar dag! Dagstur till Jönköping (jobbet). I övrigt: jobb!

November: Norge ett antal gånger. E börjar sin hyposensbehandling (gräs & björk = 2 sprutor/veckan i ca 4 månaders tid väntar sedan längre mellanrum under 3 år). Årets första pepparkaksbak. I övrigt: jobb!

December: E's första gradering i karaten. Stolt kille (och mamma)! :-) Pepparkakshusbygge hos grannen. Julfest med jobbet uppe i Läppstiftet. Go-live på mastodontprojektet (Norge). Jul som infaller på bästa sätt = max antal röda dagar man kan ha. Mycket välbehövlig vila. Nyårslunch hos grannarna (vi är för kvällströtta för annat).

Så vad tar jag då med mig från 2012 ...?  Tja, vad jag inser är att jag återigen springer mot den där väggen. Dags att bromsa. Ett mycket klokt beslut för att vara jag att inte dessutom lägga på mig skolarbete när jag visste att jobbet skulle bli som det blev *klappar mig själv på axeln*. Jag skall tillåta mig en paus även våren 2013. Jag skall söka in i april och sedan ta nytt beslut i augusti igen. Vad jag behöver är också mer av "flum" - måla, meditera, fotografera, filosofera. Jag skall se vad jag kan hitta för eventuella kursutbud eller ställen där jag kan få påfyllning av detta. Och just det ja, mindfulness.

Bloggpaus?

Nej, så är faktiskt inte fallet. Det är bara livet som rusar på i höghastighet. Eller livet ... nej, livet står helt still (backar?). Det är mitt jobb som rusar på i en sådan höghastighet att livet måste stå still. Jag hoppas och tror att ljuset i jobbtunneln finns någonstans i januari. Ser jag inte ljuset då så är det dags att dra i nödbromsen. Livet bör vara prio 1. Punkt. Inte jobbet. Sakta (nåja) med säkert (ja) suger situationen musten ur mig och jag återupplever många av de symptom jag aldrig mer vill ha. Denna gången är jag dock väldigt medveten. Jag djupandas när jag inte får luft nog och magen knyter sig. En morgon tog jag en medveten "sovmorgon" för att alls klara att ta mig till jobbet. Jag kände redan på söndagen att jag inte skulle finna styrkan att ta mig till jobbet som vanligt. Vis av erfarenheten lyssnade jag faktiskt på min kropp.
Ja det var väl det jag har att rapportera. Ingenting förutom jobb händer just nu i mitt liv. Har varken ork, lust eller tid. Men snart ...!