Saknad!

Kära älskade kissekatt. Du är saknad! Att det kan göra så ont!
Igår var det fint väder hela dagen förutom under de minutrar då du lämnade oss (17.20 - 17.25), då öste regnet ner. Himlen grät. När du väl somnat in sken solen igen. Änglarna hade hämtat dig. På kvällen var himlen ovanligt vacker. Jag antar att de hade en välkomstfest för dig. Jag hoppas innerligt att du har det bra där du är nu och att du mår bra. Jag tror och hoppas att du kan se oss och vet hur saknad du är. Jag hoppas du förlåter mig att jag skrev på pappret så ditt liv kunde avslutas ... visst gjorde jag rätt? Det var jag som skrev på ... Jag hoppas du vet att det inte var någonting jag önskade skulle ske. Jag gjorde det för din skull ... Du har varit kärnfrisk hela ditt liv och nu började du må dåligt. Cancer. Ingen bot, bara utför. Veterinären sade att vi kom i bra tid, att du fortfarande hade lite kvar av vad som var du - men det är ju det som gjorde så ont. Du var fortfarande vår kissemiss om än bara en smula kvar. Du förändrades och vi hade på slutet en kelen kisse! Tack för att vi fick vara med om det. Tack för att vi fick ha dig hos oss, att vi fick dela ditt liv. Universums bästa katt säger E. Jag håller med. Igår kväll somnade E kramandes en utskriven bild på dig ... han pussade dig och kelade med bilden. Det gjorde jag och husse också. Idag har vi tittat på kort på dig. Överallt blir vi påminde om dig, av tomheten att du inte finns. Tomt där dina matskålar var, där din låda var. Jag kom på mig själv att inte stänga toadörren - för du måste ju kunna komma in där. Jag saknade ditt klampande på mitt bröst imorse. Dina duns när du hoppar ner från skrivbordet. Ditt trippande ned för trappan. Ditt smattrande med klorna mot parkettgolvet. Din närvaro vart än jag var. Du skulle alltid vara i samma rum. Du fattas mig! Du har bott i huset nästan lika länge som vi. Du har alltid funnits här. I över 11 år. Inte en enda natt har du varit borta från huset, inte en enda dag. Du var aldrig ute länge utan verkade trivas hemma. Jag tror till och med huset saknar dig. Här var aldrig tomt. Nu är det ekande tomt ... Farväl min ♥ älskade kissekatt ♥

R.I.P. älskade Elisa 000501 - 110915

Vår älskade kissekatt har fått vila. Vi ses igen!

Jobbigt!

Usch det är jobbigt att måste avgöra när man skall avsluta en familjemedlems liv. Det är nog dags snart. Imorgon tror jag att jag får ringa samtalet. Kissen min har ännu inte dragit sig undan och kommer och kelar med oss lite då och då ... men hon låter illa. Vi vill inte vänta tills hon lider heller, bättre att det blir så lite lidande som möjligt. Men att hon inte tycks lida nämnvärt gör beslutet så mycket svårare. Min kisse ... ;-(

Just nu ligger min pappa på sjukhus också - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det blir liksom inte bättre. Denna hemska sjukdom KOL. Att inte kunna andas ... det måste vara det värsta! Men idag när jag var upp så verkade han ändå helt OK. Jag tror han känner sig trygg när han är på ett sjukhus. Det slog mig också att jag har en ganska stilig far. En stilig åldring som bryr sig om sitt yttre och alltid är fräsch.

E's läkarbesök idag gick bra. Det visade sig att han har ett skrapsår i ögat. Nu får han salva så skall det nog snart ge sig.

Ett nytt litet framsteg

Jag vet ju att jag griper efter halmstrån och att det obönhörligen kommer att vända åt andra hållet ... men just nu går det åt rätt håll. Inatt sov vi hela familjen i samma säng. Kissekatt kom till oss stället för att gömma sig. Jag lät E sova hos oss också då vi alla var ledsna. Men det var så skönt att få uppleva en natt till med vår svartlurviga fyrbenta familjemedlem sovandes vid fötterna. Det krävdes visserligen lite bedjande men jag fick även en kloande katt på bröstet på morgonen. Men spinnandet saknas än. När jag kom hem från träningen sov hon i våra sängar - mycket bättre än i garderoben! Och i eftermiddag har hon legat och njutit med mig på balkongen. Mycket fotande, filmande och magkli har det blivit. Det gäller att ta tillvara på tiden vi har. Till och med en fluga har hon jagat idag.

Älskade kisse

nu har vi antagligen bara dagar kvar med dig ... *gråter*
Det finns ett ytte-bytte hopp om att du skulle vara en otroligt ovanlig katt som har råkat ut för en mycket allvarlig infektion. Vi provar i desperation att fortsätta med antibiotikan eftersom du faktiskt har svarat bra på den (men vi vet ju att du hade en infektion också). Jag vågar inte hoppas på att du imorgon kommer att vara ännu bättre och sedan ännu bättre. Veterinären vill ha en återrapport redan på fredag och har ringt in mer medicin om du svarar på den.
Men det troliga är elakartad lymfom ;-( Man botar inte katter med det, man behandlar bara för att de skall kunna behålla livet en gnutta längre. Vi känner dock att det inte är värdigt. Du har varit en kärnfrisk katt hela ditt liv och vi vill inte öka på ditt lidande mer än nödvändigt.
Åh vad jag skulle önska en sista natt med dig sovandes i vår säng. En morgon med en katt som lägger sig på mitt bröst och spinner ...
Min älskade vän och kisse, jag kommer att sakna dig så!
Men än finns det pyttelilla hoppet, men det är inte stort.

Sista augusti

Sommarens sista dag ...
September är ju inte sommar fast inte höst heller. September kan vara en härlig månad. Jag hoppas på det.

Hjärtat är en gnutta lättare idag. Min kisse svarar på antibiotikabehandlingen. Det innebär visserligen bara att infektionen hävs men inte att det där andra försvinner. Det där andra har vi ännu inte fått bekräftat vad det är. Igår fick jag min kisse att äta en gnutta genom att hon fick äta ur min hand. I morse fick hon lite till + att hon slickade i sig medicinen självmant. När jag åkte hemifrån låg hon fortfarande gömd i ett hörn men efter att ha hälsat på henne när jag kom hem idag kom hon upp självmant! Och hon åt ur skålarna (ja - plural) efter att jag satt dem under nosen på henne. Och bäst av allt: hon gick inte och gömde sig sedan utan ligger nu bredvid mig i soffan. Nej, hon mår inte bra men måste må betydligt bättre. Mattehjärtat är tillfälligt lite lättare. Vill inte tänka på senare ... så jag gläds åt att hon mår bättre idag.

Trots ledsenhet fick jag idag kommentaren att jag såg så frisk och lycklig ut. Hade jag tappat i vikt? Detta är en kommentar jag har fått ganska ofta denna sommar. Det enda svaret på gåtan jag har är att jag inte har tappat kilon utan jag har tappat ett jobb. Ett arbete man vantrivs med är inte bra för själen. Och själen lyser igenom ytan. Att säga upp mig var det bästa jag kunde ha gjort! Idag väntar jag på besked från det andra jobbet (skulle höra av sig i mitten på veckan). Får jag det får jag nog tyvärr hoppa över kyrkans jourtjänst. Heltidsjobb, halvtidsstudier + volontärsarbete blir en aning för mycket. Får jag inte jobbet däremot så satsar jag på skolan och volontärsjobb (ärligt talat det jag helst vill). Skolan är kvällstid så det hindrar mig inte att ta ett arbete.

Min kisse är sjuk

Troligtvis dödssjuk ;-(
Min fina kisse ...
Mitt "första barn"
E's storasyster ...
En familjemedlem sedan 11,5 år
"Någonting aggressivt" sade veterinären
Se till att hon äter, hjälp henne om det behövs
Se till att hon går på lådan
Annars ring ...
Jag vill inte behöva hjälpa min kisse att äta!
Jag vill att hon skall vara frisk och må bra!
Jag vill ha tillbaka min klöskatta
Min halv-schizofrena kisse
Hon spinner ingenting idag ...
Inatt sov hon inte i någon av våra sängar ...
Jag ger henne antibiotika och hoppas det hjälper ...
Men jag tror inte på det själv riktigt
Hon har ätit lite
Hon har gått på lådan
En gnutta hopp finns men det är inte mycket
Hon är inte sig själv och det säger nog mer ...
Min älskade kissekatt ;-(
Jag har en fd kollega i himlen
Han älskade katter
Jag har bett honom ta hand om min kisse ...
Det gör ONT!