Vilken underbar dag i skolan!

Igår skulle var och en av oss dela med sig av en symbol som vi förknippade med det transpersonella, vi skulle visa symbolen och berätta lite om det. Vilka underbara berättelser! Vilka gripande berättelser! Hela kvällen kändes som en orgie i sanna möten och innerlig välvilja och kärlek. Vackra dikter, kloka ord, underbar musik, tänkvärda symboler ...

Jag har aldrig betecknat mig som religiös men alltid haft någon slags hemmasnickrad tro. Igår var nog det närmaste andlighet jag har kommit. Nog finns det någonting mer där ute ... så klart det gör!

Se som de gör i "Avatar" - se på riktigt! Se naturens skönhet. Se medmänniskornas inre vackra kvaliteter. Se dig själv, mig själv, för de vackra människor vi är. Se på insidan!

Kvällen avslutades med en guidad meditation där vi återigen gick upp på berget för att möta våra kloka män/kvinnor. Denna gången kom dock inte min vanliga kvinna utan min följeslagare utkristalliserade sig istället från mitt inre. Ju längre upp vi kom desto större blev min skimrande själ, min vishet som bor inom mig. Längst upp på berget var den skimrande själen lika stor som jag och visade sig på utsidan av min kropp. Ju längre ner jag sedan klättrade blev den mindre och mindre på utsidan men flyttade gradvis helt in i mitt hjärta. Vilken underbar känsla att den vackra, kloka, goda skimrande gestalten bor inne i mig! Jag bär med mig den - alltid. Bilden för mitt inre är fantastisk, någon gång skall jag måla den som en tavla. Jag skall sedan hänga upp den som en påminnelse för mig själv - vilka tillgångar jag bär på

Min plan

Eller plan ... kan jag kalla det för det? Kanske. Min plan är att låta min kreativitet och lust få flöda för alltid. Jag skall ge dem tid och plats i mitt liv på det ena eller andra sättet. Jag vill att de skall få växa fritt och utvecklas, se vart de hamnar. Jag skall fortsätta att fotografera. Jag skall (någon gång) gå en helgkurs i måleri som jag så länge har velat göra och sedan skall jag våga att måla. Kanske kommer min väg att korsas av keramik, sång, dans, sömnad ...? Ja, då skall jag prova på det också. Jag skall fortsätta att studera - hela livet. Det behövder inte vara tunga utbildningar hela tiden utan det kan lika väl vara små weekend-kurser. Genom utbildning av olika slag kommer jag att få nya influenser och träffa en massa intressanta människor. Bara vid tanken fylls mitt inre av lust och energi. Jag har lovat mig själv att från och med nu sätta mig själv i kontexter där jag trivs och inspireras.

Läxa

Har funderat över min läxa till tisdag. Då skall var och en av oss ta med en symbol för transpersonell kontakt från sin vardag och sedan prata om det i ca 10 min. Jag har funderat på bilder av naturen, kanske en liljekonvalj, ett foto av min son, en fin dikt, kameran ... men nej det kändes inte riktigt rätt. Sedan slog mig det självklara valet: Anthem med Tommy Körberg. Den låten får mig att totalt stänga ute omvärlden. Det är som att trycka på pausknappen och allt slutar att existera förutom denna underbara musik. Den om något är mindfullness för mig. Sedan insåg jag att jag faktiskt aktivt har nyttjat denna låt (kraft) då jag har behövt samla mig och fokusera. Och det var effektivt. Det var för ca 3 år sedan under min absolut mest hektiska och mest tidspressade vecka någonsin. Det var "the grand final" och sjösättning av ett mycket viktigt projekt för företaget. Det fick inte gå fel. Jag och några kollegor jobbade dygnet runt i Tyskland. Vi tog oss knappt tid ens för sömn och mat. En dag då problemen samlats på hög och tiden var än mer pressad var jag tvungen att först få utlopp för energin i form av en joggingtur (mitt under arbetsdagen) för att sedan komma tillbaka och stoppa hörlurarna i öronen, högsta volym på, och lyssna på Anthem med Tommy Körberg. Omvärlden försvann och allt som fanns var problemet som skulle lösas. En spetsigare fokusering på ett problem har jag aldrig förr och inte senare lyckats att åstadkomma. Och ja, problemet blev löst. Och projektet blev success!

Jag vill!

Ja, jag vill! Men vad 17 är det jag vill?
Jag känner hur den byggs upp, viljan alltså. Den vill ut, den är energisk, den är nästan explosiv.
Men jag kan inte sätta ord på vad det är jag vill.
Jag vill
Jag vill ...
Jag vill ... befinna mig i energi och livsbejakande kontexter
Jag vill göra skilnad
Jag vill påverka och "make a difference"
Jag vill ge, tillföra, berika
Jag vill utvecklas
Jag vill leva, verkligen leva, mitt liv
Jag vill lära
Jag vill få erfarenheter
Jag vill våga
Jag vill följa min väg

Kollegor i förskingringen

Jag trivs inte på mitt nuvarande jobb. Det i sig är ju inget nytt. Jag har ju snart jobbat är i 2,5 år men känner mig inte alls som en del av företaget. Det känns som jag bara är här tillfälligt och "praktiserar", som om jag snart skall tillbaka dit jag egentligen hör hemma. Kanske är det så att det tar låååång tid innan hjärtat slutar klappa för ett ställe där man spenderat 10 år av sitt liv (den betydande delen av mitt yrkesverksamma liv)? Jag ångrar ju inte att jag hoppade av men jag saknar mina kollegor. Jag trivdes så fantastiskt bra med dem alla. De var ju näst intill min andra familj. Nu är det ju så att det stora flertalet av dem inte heller jobbar kvar på vår gamla arbetsplats. Vi har spridits ut i förskingringen. Men jag har ändå känslan av att det bara är tillfälligt, att vi alla förr eller senare skall återvända dit vi hör hemma och arbeta tillsammans igen. Mycket knepig känsla.

Kreativitet

Lite gladare tongångar skall jag skriva här. Det andra förpassas till "den inre resan". Det som står där skall jag nog ta upp hos terapeuten nästa gång ... om jag orkar.

Senast jag var hos min terapeut var jag i kontakt med min 7-åring. Redan vid 7 års ålder hade min kreativitet begravts. Jag spenderade mina dagar sittande på en stol och bara väntade på att tiden skulle gå. Jag lekte inte, jag gjorde just ingenting. Jag hade heller ingen vilja att göra någonting. Så här i efterhand låter ju detta som ett absurt betéende för ett barn men det var min verklighet. Jag har ganska starka aningar till vad som begravde barnets naturliga lust att undersöka, skapa, att leka. Men då är då och nu är nu och nu skall jag bringa kreativiteten och leklusten åter! Det har börjat så smått. Jag känner hur den arbetar och vill ut. Att fotografera är ett sätt, att blogga ett annat. Jag skulle vilja måla, kanske gå en kurs? Igår på skolan blev jag väldigt glad för en kommentar jag fick efter vår "fingerdans"; hon jag dansade med uttryckte att hon kände att jag hade en stor inneboende kreativitet :-) En idé jag fick hos terapeuten som jag skall förverkliga tillsammans med E är att skriva en barnbok på följande sätt:

Jag och E skall gå ut i skogen/naturen och plocka på oss pinnar, stenar, löv, mossa, bär - allt vi hittar. Hemma skall vi sedan bygga ihop ett litet hus med en trädgård. Kanske en liten figur som bor i huset ... ja vi får se vad det blir. Varje kväll skall vi sedan hitta på ett kapitel i boken om vad som händer i detta lilla hus och dess omgivningar. Jag skriver sedan ner varje kapitel och sedan skall vi illustrera det hela med hjälp av tecknigar och fotografier. Boken skall sedan bli verklighet och finnas kvar till E's barn och mina barnbarn.

Helgens bilder - dofter, ljud och skönhet gör gott för själen

Den vackra porlande bäcken ... vatten ger kraft. 

Vitsipporna doftade underbart och luften var full av fågelkvitter.