fredag 8 oktober 2010
Jag trodde jag hade kommit längre
Jag är en mästare i att föra mig själv bakom ljuset! Jag trodde verkligen att jag hade kommit långt i min egen utveckling men tji vad jag bedrog mig. I förgår var jag hos terapeuten och finner mig själv sitta och "skriva om" mina känslor och vad jag behöver till någonting som "lät bättre". Jag kan inte förmå mig att erkänna mina äkta känslor ens för min terapeut! Den karamellen sög jag på tills igår då jag hade skola och vi hade coachsamtal 2 och 2. Då tog jag bladet från munnen och berättade detta. På skolan känner jag mig trygg. Där finns ♥ äkta ♥ människor. Där finns öppna, generösa, kärleksfulla sinnen. Det var en jobbig insikt att komma på mig själv med att fortfarande skämmas och förneka mig själv och vad jag känner. Känslorna och behoven? Det jag kände (känner) är ensamhet och behov av kärlek och närhet + ett bekräftelsebehov. Så, nu har jag sagt det i skrift också! Dags att våga vara jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh gud vad jag känner igen mig i det du skriver! Jag kan aldrig vara ärlig mot mig själv ens, så hur kan jag vara ärlig mot andra?! Jag skulle verkligen behöva gå till en terapeut, men jag vågar inte. Just för att jag är rädd för att jag inte skulle kunna vara 100% ärlig, och då är det ju ingen mening... Jag kan ha fel men så känns det just nu.
SvaraRaderaKram fina du!!
Jag ser det somn ett jättekliv framåt. Min tolkning är att du pga utvecklingen du gjort faktiskt blev medveten över din korrigering av känslorna och lät bli att fullfölja det! Mycket stor insikt och väldigt starkt att erkänna det för dig själv och öppet. Kram Kaiza
SvaraRaderaNina, VÅGA! Om du är medveten om vad du ev. kommer att göra kan du också våga prova att släppa. Det skall jag göra nästa gång - erkänna för min terapeut *scary* Vi pratar djupa, gamla, invanda blockeringar här som inge människa mår bra av att ha.
SvaraRaderaTack Kiaza :-)
Kram på er bägge & tack för att ni finns!